En av mina stora farhagor inför att bli småbarnspappa är bristen på sömn. Jag fungerar i och för sig rätt bra med lite sömn, men mitt tålamod påverkas negativt. Och att vara småbarnsförälder och ha dåligt tålamod gissar jag inte är någon klockren kombination…
Därför blir jag lite smått skrämd när jag läser på alltombarn.se, eller det är väl DN egentligen, om att småbarnsföräldrar blir allt tröttare.
Men mycket av utmattningen som småbarnsföräldrar verkar ha är beroende av de egna kraven. Man ska på babysim, babybio, öppna förskolan och det ena med det tredje. Plus att man fortfarande vill hålla en fot kvar på jobbet och inte halka efter i karriären. Så jag tror man kan styra en hel del själv. Man får släppa lite krav och istället försöka njuta av att vara ledig och se sin lilla knodd utvecklas.
Men sen så har vi ju den föräldern som inte är föräldraledig också, men som ändå vaknar av en hungrig bäbis mitt i natten. Jag ska kämpa och prioritera. Jag ska försöka leva efter ledorden ”tillräckligt bra” och ”det finns en dag imorgon”. Jag vill hellre se Mini utvecklas än att få det där pressmeddelandet skrivet i sista stund innan skrivbordslampan kan släckas.
Åkersted pekar ju ut oss ”30-åringar” som en riskgrupp också, så det gäller väl att se upp!