Stolt pappa!

Nu är det klart. 01:59 igår tittade ett litet flickebarn ut och det sägs att det är mitt och Camillas och att vi kommer få behålla det! Sannslöst! 🙂

 Vå mår bra alla tre. Första natten ”sov” (läs spenderade) vi i förlossningssalen för det var fullt på BB. Men igår  förmiddag fick vi plats och har nu sovit en första natt där. Ska stanna en natt till tänkte vi. Vår bebis har läkarundersökts och det var inga anmärkningar.

Jag är nu hemma en sväng för att tömma sopor, vattna blommor och plocka ihop lite allmänt så det är fräscht när vi kommer hem imorgon.

Namn? Nä, vi har inte bestämt oss än. Namn känns helt plötsligt så himla oviktigt i sammanhanget! Hon kan få heta Greger den tredje och är fortfarande lika söt ändå.

Sunt förnuft borde väl räcka

Ibland undrar jag hur svårt saker och ting kan vara. Om folk tillämpade sunt förnuft lite oftare tror jag världen skulle vara en bättre plats. Läser på aftonbladet.se idag om ”larm” från Bris för att små barn stressas av att hålla på med för många organisaerade aktiviteter. Christina Ålander från Bris tipsar:

Våga strunta i en massa aktiviteter och gör något själva med barnen i stället.

Måste en intresseorganisation av Bris dignitet säga det till oss för att vi ska förstå? Det är här det sunda förnuftet kommer in. Jag tror man som förälder märker hur mycket stimulans och organiserade aktiviteter ens barn behöver och mår bra av. Man kan ju, precis som det står i artikel, göra mycket i familjen också – saker som blir mer spontana.

Själv höll jag på med en massa aktiviteter, fast det var i och för sig när jag blev lite äldre och det mesta var självvalt dessutom. Kan inte komma på nåt som jag gjorde mot min vilja eller så där ”mest för att glädja mina föräldrar”. Nä, som sagt med sunt förnuft kommer vi långt. Lyssna på barnen och se vad de tycker är roligt. Hur svårt kan det vara?

WhyCry översätter bebisspråk

Jag skrev igår om kvinnan som kunde tala med bebisar och det har fler gjort, bland annat Idépappan. Han skriver om den pryl som nog ”Wilhelm” syftade på i sin kommentar till mitt inlägg, nämligen WhyCry.

WhyCry är fiffig. Den verkar också bygga på fem ljud/läten som bebisen ger i från sig (samma som i Dunstan Baby Language förmodligen). Makapären tolkar sen barnets skrik och talar om för dig vad du ska göra. Jaja, jag är fortfarande skeptisk till det här. Jag tror på learning by doing!

Jag kommer bli utbränd och sömnstörd!

En av mina stora farhagor inför att bli småbarnspappa är bristen på sömn. Jag fungerar i och för sig rätt bra med lite sömn, men mitt tålamod påverkas negativt. Och att vara småbarnsförälder och ha dåligt tålamod gissar jag inte är någon klockren kombination…

Därför blir jag lite smått skrämd när jag läser på alltombarn.se, eller det är väl DN egentligen, om att småbarnsföräldrar blir allt tröttare.

Småbarnsföräldrar är nästa grupp som går in i väggen. Det befarar sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt. Kraven på karriär och egna intressen samtidigt som man bygger en ny tillvaro med barn skapar en trötthet som lätt leder till utbrändhet. Läs första delen i DN Insidans artikelserie om trötthetsfällan.

Men mycket av utmattningen som småbarnsföräldrar verkar ha är beroende av de egna kraven. Man ska på babysim, babybio, öppna förskolan och det ena med det tredje. Plus att man fortfarande vill hålla en fot kvar på jobbet och inte halka efter i karriären. Så jag tror man kan styra en hel del själv. Man får släppa lite krav och istället försöka njuta av att vara ledig och se sin lilla knodd utvecklas.

Men sen så har vi ju den föräldern som inte är föräldraledig också, men som ändå vaknar av en hungrig bäbis mitt i natten. Jag ska kämpa och prioritera. Jag ska försöka leva efter ledorden ”tillräckligt bra” och ”det finns en dag imorgon”. Jag vill hellre se Mini utvecklas än att få det där pressmeddelandet skrivet i sista stund innan skrivbordslampan kan släckas.

Åkersted pekar ju ut oss ”30-åringar” som en riskgrupp också, så det gäller väl att se upp!

– Det är de överambitiösa 30-åringarna som står i riskzonen för nästa smäll. Höga ambitioner, höga krav och en prestationsbaserad självkänsla är grunden för utbrändhet. Jag tycker nog att vi kommit till gränsen för vad människor klarar av. Småbarnsföräldrarna ligger illa till, det är en grupp som blivit allt tröttare under senare år, säger han.

Barnrum för miljarder

Enligt en undersökning från Beckers Nya Hem som alltombarn.se rapporterar om så planerar svenska småbarnsföräldrar att inreda barnrum för 4,5 miljarder [sic!] under 2008.

I genomsnitt vill de föräldrar som svarat att de planerar en större förändring i barnrummet lägga ned 4 590 kronor. 34 procent av de tillfrågade föräldrarna kan tänka sig att lägga ned över 5 000 kronor.

Holy bananas säger jag bara! Vi ska måla om och kanske tapetsera en fondvägg i Minis rum, men inte lär vi väl komma upp i dessa summor? Visst, vi vill ha en schysst uggletapet som man måste måttbeställa. Den såg vi i senaste numret av Allt i hemmet (du kan kolla på den genom att klicka här och klicka dig fram till bild2). Tror den tapeten var rätt dyr, men det blir nog inga 5 000 pistolier inte! I Allt i hemmet-artikeln skriver de att de spenderat 1 700 på tapet och jag tror inte vi har så mycket störr vägg än den. Fast 1 700 låter också rätt dyrt, får väl räkna på det där…

Enligt Beckers Nya Hem är fototapet på modet och en sån skulle jag definitivt kunna tänka mig. Men en sån skulle vara schysst i nåt annat rum också.  Men vi är i alla fall i gott sällskap om vi väljer en fondvägg:

Hela 56 procent vill ha en tapetserad eller målad fondvägg i barnrummet. Bårder är också populära, liksom självhäftande dekor och speciella typer av färger som magnetfärg och skoltavelfärg.

Men det ska sjutton inte bli någon bård, det gillar jag inte!

Författaren, bloggaren och föräldern Hillevi Wahl är rädd för att vara mainstream för att hon vill ha just en fondvägg, som alla andra. Men jag tänker välja fondvägg, som Hillevi, trots att det är mainstream. Kanske svenska folket har god smak helt enkelt? Även om ”de” verkar spendera sjukt mycket pengar på renovering…

Bra snoppkrönika av Tilde de Paula

Barn kan verkligen vara för härliga. Tilde de Paula verkar ha en riktigt skojig krabat där hemma, coolt namn har han dessutom – Zion. Tilde skriver på Allt om barn om att Zion vill byta ut sin snopp mot hennes snippa för att testa hur det är och framförallt för att mamma ska få testa på att ha en snopp.

”Men, vad ska du ha min snippa till?”
”Jag vill byta ut den mot min snopp ett tag.”
”Jaha .. Varför då? Är du inte nöjd med din snopp?”
”Jo, men jag vill bara veta hur det är att bara sitta ner och kissa.”
”Ja, men då kan du väl bara sätta dig ner och kissa?!”Han klättrar ner. Tittar, något medlidsamt på mig ..
”Ja .. Fast då får ju inte du prova på hur det är att ha snopp.”

Ja, det ska bli skoj att få barn. Misstänker att jag kommer att få en hel rad med lustiga kommentarer de kommande åren.

Idag fortsätter föräldrautbildningen

Idag ska vi åter sätta oss i skolbänken på High School of parenthood eller ja, i alla fall en föräldrautbildning på MVC. Det är allt lite nervöst. Förhoppningen är ju att vi ska träffa andra blivande föräldrar som det ”klickar med” och som man kan fortsätta umgås med privat. Vi har ju redan varit på en träff, men det här blir med en ny grupp.

Skräcken är att jag ska få stå inför publik och byta blöjor och lyfta en docka. Men det känns väl allt för förlegat? Så kan det väl inte gå till 2008?

Sen så var det ju rätt najs att inte behöva släpa ut en barnvagn och packa in en liten bäbis i dagens snöoväder. Vi hade typ en decimeter med nysnö och efter promenaden till pendeltåget så såg jag ut som en snögubbe. Men det är bra mysigt också, jag ska inte klaga!

Om ett år är jag pappaledig!

Läser på Trötta farsan-bloggen att han precis börjat sin pappaledighet och blir lite avundsjuk. Själv så har jag ju inget barn än heller så jag får gott vänta. Idag så började jag därför jobba i stället, men om ett år då jäklar är det jag och Mini som stannar hemma och är världens bästa pappa – på heltid!

Kan man hoppa över tonårstiden?

Igår när vi var ute på stan och även här hemma i hooden så sprang vi på en massa stökiga tonåringar och många av dem var så himla fulla och kaxiga. Är det så att man kan hoppa över tonårstiden med sitt barn? Det vore väl toppen om de små liven kunde vara söta och mysiga och älska sina föräldrar över allt annat och sen vips vara vuxna… Vem ska man vända sig till om man vill ha det så? Konsumentverket? Regeringen? Sverker?

Jag vill resa som Kristin Kaspersen och Hans Fahlén

Foto: Eric Josjö 

Kristin Kaspersen och Hans Fahlén måste väl ändå vara drömbilden av ett föräldrapar, eller ett par överhuvudtaget. Båda är snygga, har framgångsrika karriärer och de ser alltid så himla lyckliga ut. Men jag blir inte bitter, jag blir snarare inspirerad.

Jag vill se ut som Hans när jag blir äldre. Jag vill åldras med värdighet och hänga med min ålder. Hans har ju verkligen känsla. Många riskerar ju att hänga kvar i ett allt för ungdomligt mode när de blir äldre, i rädsla för att åldras kan jag anta, men Hans han verkligen klär sig som den man han är.

I en artikel på allt om barn ger Kristin sina bästa restips. Jag läser och lär för jag vill verkligen att Mini ska få möjlighet att uppleva världen – allt från korvgrillning i Lida och lejon på Kolmården till grisfest på Mallroca och safari i Afrika.

Men jag inser att jag måste ställa om en del om det ska funka. Jag är idag tidsoptimist och ser varje minut av väntan som en förlorad minut. Men Kristin förklarar:

Vad gör du för att få tålamod och lugn?
– Jag ser till att alltid ha gott om tid, då löser sig det mesta. Om taxin inte kommer till exempel, då har man tid att vänta på en ny. Jag är hellre på flygplatsen en timme tidigare och tar en kopp kaffe än att jag är ute i sista minuten och måste stressa. En skön resa ska inte börja med stress.