Krystgåva var mig ett fånigt påhitt!
Publicerat av pappapersson den 15 januari, 2008
Läser på Hillevi Wahls blogg om krystgåvor. Det är tydligen en present som nyblivna mammor får av sin man, barnets far som ett tack. Precis som Hillevi tycker jag det låter väldigt märkligt. Men några av hennes läsare verkar tycka att det är helt normalt. ”Erika” skriver:
Hillevi hittade sitt span på alltombarn.se och i deras läsarundersökning verkar många faktiskt få eller ge en krystgåva.
Jag vet inte om Camilla kommer bli hemskt ledsen, men jag hade inte planerat någon krystgåva. Jag håller med Hillevi – den bästa krystgåvan måste väl ändå vara det fantastiska underbara barnet man förlöser!
Det här inlägget gjordes 15 januari, 2008 vid 04:01 och är arkiverad under Prylar. Taggad: allt om barn, alltombarn, alltombarn.se, barn, Förlossning, hillevi wahl, krystgåva. Du kan följa alla svar till detta inlägg genom RSS 2.0 kanal. Du kan Skriv ett svar, eller trackback från din egen webbplats.
camilla sade
Och det bästa “tacket” från mannen/pappan/partnern är för mig ett engagemang och delaktighet i det nya livet. Varför ska han tacka mig, jag har burit barnet men det fanns liksom inget alternativ i vår familj, men jag har ju burit vårt barn och behöver inget “tack för hjälpen” av pappan för att han nu får en dotter/son. Nä, Erikas svar kändes fånigt.
Pappapersson sade
[...] mesta verkar ju rimligt, men som jag skrev om häromdagen så blir det ingen krystpresent. Sen verkar det ju oerhört fånigt att ha med sig en [...]
Annika sade
Det är mig du citerar i ditt inlägg
. Inte “Erika”.
Kan vi inte helt enkelt enas om att man kan ha olika åsiokter i det här ämnet. Dessutom är vi alla olika individer, och i USA ser man väldigt annorlunda på många saker jämfört med hur vi gör i Sverige (för att generalisera). Jag menar precis det jag skrev – gåvan har ett symbolvärde, som är större än gåvans värde i sig. Det var heller inte något som diskuterats innan, utan något min man spontant kom med till mig då vår förstfödde var två dagar gammal (och för övrigt hade fötts i v 30+6, med viss dramatik). Detta ledde till en tradition i vår familj. Min man är tacksam över att jag bär våra barn i min kropp och att jag föder fram dem. Jag är själv tacksam över att min kropp klarar av detta. Min man ger mig ett smycke som gåva för att jag fött fram ett barn åt oss. Jag ser inte problemet?
pappapersson sade
Annika, ja nu när jag kollar på Hillevis blogg ser jag ju att namnen kommer under kommentarerna inte över som jag trodde. Så det är ju din kommentar, inte Erikas.
Jag håller med dig att det måste vara upp till var och en att själv välja om man vill ge en gåva eller inte. Likväl som att jag inte heller tycker att det ska vara tvång att ge en födelsedagspresent till exempel. Och jag respekterar ert val så klart.
Det jag ger uttryck för här på bloggen är ju just min egen inställning till fenomen och jag tycker det känns fånigt att köpa en present till min sambo som ett “tack” för att hon burit vårt barn. Det finns ju liksom inget alternativ. Sen visar jag uppskattning på andra sätt.