Gör barn oss olyckliga?
Publicerat av pappapersson den 13 december, 2007
Läser på allt om barn (som vanligt… 
om en brittisk studie som kommit fram till att barn inte gör oss lyckliga, snarare tvärt om! Det tycker jag låter skrämmande samtidigt som jag inte riktigt tror på resultatet. Enligt allt om barn så visar undersökningen att: När barnen är mellan tre och fem år gamla – visar undersökningen att mammorna faktiskt är mindre lyckliga än kvinnor utan barn. Och för pappor betyder barn under fem år en ”tydlig” minskning i nöjdhet med livet.
För kvinnor verkar det dock vända när barnet blir lite äldre. Kvinnor med barn mellan fem och 15 år är nämligen lyckligare än kvinnor utan barn. Men för oss män ser man ingen ökad lycka.
Ja, ja, forskningen har inte svar på allt. Å samtidigt tror jag ju att småbarnsåren kan vara rätt tuffa vilket väl bidrar till resultatet. Men jag är övertygad om att fördelarna överväger nackdelarna med barn. Jag längtar då i alla fall verkligen efter Mini!
Henrik sade
Jag tolkar påståendet att brittiska pappor inte blir lyckligare alls av att vara förädrar som ett tecken på att ju mindre del i och ansvar för föräldraskapet man tar desto mindre positiva upplevelser av föräldraskapet får man. Män har ju i allmänhet en undanskymd roll i familjelivets vardagliga rutiner, rutiner som ju utgör det egentliga livet. För oss i Sverige som har kommit lite längre mer jämställdheten kanske det låter födomsfullt, men brittiska pappor tar säkert ännu mindre del i familjelivet än vi svenska pappor.
Sen ifrågasätter jag också detta med att förädraskapet skulle ha något med lycka att göra. Att vara lycklig är ju inget särskilt meningsfullt mål med livet. Har vi inte överhuvudtaget ett rätt skruvat förhållnnigssätt till begreppet ”lycka”, vad är det egentligen? Frågar man svenskarna verkar det numera mest handla om att antingen har man bostadsrätt, jobb, bil med minst fyra Euro/Ncap-stjärnor samt lyckade glöggbjudningar, dvs lycklig (lyckad) eller så är man arbetslös och sjukskriven för fibro, dvs olycklig (looser). Nä, livet handlar om att uppleva, utvecklas, föra livet vidare, att bli vis i någon eller flera meningar, ska det vara så svårt att fatta. Om alla bara strävade efter att bli lyckliga skulle vi ha dött ut som art för länge sen…
Bonde sade
Klart att livet går ut på att vara så lycklig som möjligt så mycket som möjligt. ”Föra livet vidare” – störtlöjligt! Jorden skulle klara sig bättre utan oss människor. Är du religiös eller?
Vidare är det 2 helt olika saker på att vara lycklig och att vara en i sociala sammanhang lyckad människa. Ditt resonemang haltar.
Eva sade
Nu får det vara nog!!!
anna sade
klart dom som redan skaffat barn inte kan ångra bort dom. Tyvärr kalle 3 år, du kan inte längre vara min son för att du gör mig olycklig. Du ska nu bli bortadopterad så att jag och din pappa får ett väl fungerande samliv igen…som att det skulle hända? Nja
Däremot till par som försöker lappa ihop ett förhållande genom ett barn, eller där barnet inte var önskat, möjligtvis en ensamstående med väldigt knaper ekonomi kan nog få lida sviterna av att skaffa barn.
Tur för mig, jag kommer aldrig att skaffa barn. Har tyckt så i 10 år nu, så det lär nog inte bli en ändring på den frågan. Jag vill bara rå om mig själv och min man. Plugga vidare på universitetet och få ett bra jobb med karriärmöjligheter. Resa till jordens alla kontinenter. Leva ett lugnt, harmoniskt och lyckligt liv. Dessutom är jorden överbefolkad så alla behöver faktiskt inte skaffa biologiska barn. Viva la barnfria livet!
pappapersson sade
Ska man se krasst Darwinistiskt på människans existens så är det ju att föra livet vidare, annars skulle människosläktet dö ut. Men jag tror inte det är meningen med livet. Inte i vårt moderna samhälle.
Och vad vore livet utan lycka? Jag strävar då i alla fall efter att vara så lycklig som möjligt. Alla vill väl må bra? Men jag tror inte man skaffar barn enbart i syfte att bli lycklig och jag tror inte man kan bli lycklig bara genom att skaffa barn.
Jag tror också att det är viktigt att vara delaktig i föräldraskapet annars finns nog en stor risk att man ”hamnar utanför”. Men det är väl som i alla delar i en relation, det krävs kommunikation och samspel.
Jag hyser också all respekt för personer som inte vill skaffa barn, eller de som ”ideologiskt” väljer att adoptera framför att skaffa biologiska barn. För visst, det finns väldigt många barn som skulle få ett bättre liv genom en adoption. Men vad denna studie anbelangar så tror jag effekterna är hyffsat giltiga även om man har biologiska eller adopterade barn. Även om ”starten” blir annorlunda så klart.
Erik sade
Lycka o lycka… must it always be fun or boring? cant it just be life? livet är tufft o sen dör man… Det ända som blir kvar är dina ungar efter dig…
Martin sade
Henrik: ”Jag tolkar påståendet att brittiska pappor inte blir lyckligare alls av att vara förädrar som ett tecken på att ju mindre del i och ansvar för föräldraskapet man tar desto mindre positiva upplevelser av föräldraskapet får man.”
Hur tolkar du då ”Kvinnor som stannar hemma med barnen blir lyckligare när barnen börjar skolan och inte är hemma på dagarna”?
Mia sade
Jag blir väldigt olycklig av andra människors skrikande barn som verkar vara precis överallt.
Något mer kan jag nog inte säga för jag är inte själv ett päron. Men jag håller med anna här ovan.
Hanne sade
Jag blir lite misstänksam när folk måste basunera ut sin lycka. Helt oavsett om de påstår sig vara superlyckliga i sitt äktenskap eller för att ha fått barn. Då tror jag att det är tvärtom. Svår människa jag – jag vet..
Ofta säger småbarnsföräldrar att barn är väldigt söta – när de SOVER! Det är ganska talande. Själv är jag överlycklig nu när mina barn har flyttat hemifrån. En stor mammalycka indeed!
Jag har inte tagit livet så att min uppgift skulle vara att vara lycklig 24/7. Tvärtom. Man får vara glad om lyckan uppenbarar sig ens någon gång under veckan.
Jag tror att de flesta föräldrar har inte en aning om vad de ger sig in på när de skaffar barn. Man går enligt sina drifter och blir förskräckt när man märker att man har tagit på sig ett ansvar för livet! På jobbet har man kaffepauser och luncher men har man varit hemma (som jag) då är det jobb non-stop. Först sedan när barnen sover kan man andas ut. Kanske därför blir man så lyrisk och tycker att de är så vackra?
Engelska familjer håller fortfarande på med barnaga. Inget under om varken barn eller föräldrar är lyckliga. Skickar man sina ungar till internat när de fortfarande är pyttesmå då har man ju inte hunnit skaffa sig någon djupare relation till sina barn. Att träffa dem på loven bibringar väl ingen större lyckorus. De är ju i princip främlingar för varandra.
Våra barn har också gått på internat. Men bara en kort stund. 1-2 år. En längre period kan inte vara hälsosamt enligt min bedömning.
Jag tror att svenska barn är lyckligt lottade på många sätt, men tyvärr saknar de vuxenkontakt. Jag önskar att man kunde dela upp tiden så att alla föräldrar hade chansen att tillbringa mycket tid med barnen i perioder. Och jobba samtidigt ibland mindre ibland mer. Men många yrken tillåter inte detta. Jag tror ändå att det är grunden till lyckligt förhållande. Dvs. att man lär känna varandra ordentligt och inte bara bor ihop under samma tak.
Tjocka barn blir lyckliga! « Pappapersson sade
[...] barn blir lyckliga! Häromdagen skrev jag om att barn gör oss olyckliga, eller det är ju verkligen inte min tro och åsikt utan jag [...]
Mamma och pappa är bäst « Pappapersson sade
[...] och pappa är bäst Ny har jag skrivit om studie efter studie som uppmålar en domedagsbild över föräldraskapet. Så äntligen läser jag idag om [...]
Pappapersson » Nyheter och forskning » Tjocka barn blir lyckliga! sade
[...] skrev jag om att barn gör oss olyckliga, eller det är ju verkligen inte min tro och åsikt utan jag [...]